Mer lögner

Lägenheten är såld och då jag inte hört något från köparna, måste de ha varit nöjda med städningen. Som EE och ReS fixade åt mig förra lördagen. Själva sluttömningen av alla större saker gjordes på torsdagen före av pappa och min gudson.

Gudsonen som efter dryga 13 år inte är sambo längre, utan en gift man. Jag var med på bröllopet. Det var samma präst som vigde gudsonen och hans sambo som höll i mammas ceremoni i kyrkan.

EE, Ch och hans mor var också med, var av de två sistnämnda bara var med i början, då Ga lyckades trilla i trappan och slå sig. Varefter Ch drog iväg med mor sin till akuten. Lättare hjärnskakning tydligen.

ReS var inte med i lägenheten, hon var hundvakt och kock, då vi efteråt skulle grilla, fick hon som jobb att sköta den biten.

 

Det var beräknat att vi skulle vara nio stycken till maten, men den nyblivne äkta mannen till gudson hade väl fått order om att komma hem direkt när jobbet var klart. (Min pappa sa att så går det när man gifter sig, bättre att vara sambo…) Och med Ch och Ga borta + att pappas sambo inte kan äta vad som helst, blev det en hel del mat över. Som ReS och jag åt på i flera dagar efteråt.

Snickaren var med till maten, men inte i lägenheten. Han var tvungen att hjälpa en bekant med taket, då bekantingen lyckats med att själv trilla ner från sitt tak och tillbringa några dagar på intensiven några veckor tidigare. Vilket gjort att bekantingen inte var i skick för att göra taket
klart själv.

 

Pappas sambo, Ki, verkar vara trevlig. Vet inte speciellt mycke om henne, men också hon har fibro. Så henne behöver man inte förklara den biten för i alla fall. Och jag slapp dessa blickar som pappa gett mig förr om åren när jag inte orkat göra vissa saker. Trots att jag satt i fåtöljen en hel del.

Snickaren och EE återknöt bekantskapen med pappa och de två herrarna satt och pratade som värsta sortens skvallerkärringar. De har en hel del gemensamma intressen, så som dragspelandet och hantverkandet. Pappa har officiellt inte jobbat inom byggbranschen i Sverige, men han började sin yrkeskarriär som snickarlärling i Finland en gång.

Jag har hunnit vara på ett besök hemma hos pappa och Ki och då huset saknade bastu, när pappa flyttade hem till Ki, har han självklart byggt en.

 

”Dotterns” så kallade dåliga rygg har fått sin lilla förklarning. Den lilla förklarningen är snart tre veckor gammal… Ändå fortsätter hon att ljuga.

ReS har varit där på besök och sett pojken och försöker att medla mellan oss, men när ”dottern” fortsätter att ljuga, vette sjutton om jag ens har någon lust att lyssna på några förklarningar.

Jag kan köpa att man själv inte har en aning om att man är gravid till att börja med. Finns ju de som inte vet innan ungen pluppar ut, men i hennes fall är det inte så. Enligt ReS visste ”dottern” inte om att hon var gravid innan påsk. Trots att ”ryggproblemen” började långt före påsk, när mamma ville ha hjälp med att hämta hyllan från IKEA. Redan då sa ”dottern” att hon kunde köra, men fick absolut inte bära något tungt.

 

Tydligen hade hon inte ens sagt något till sin egen mamma innan heller. Först en månad innan eller så. Att hon gick upp i vikt var det antagligen inte många som reagerade på, då hon hela sitt liv haft problem med vikten.

Nå, om hon var ute efter att chocka folk, så lyckades hon, för att hon skulle ha barn stod knappast högt upp på min lista av sådant hon kunde ha tänkt sig att göra.

Ro är vad jag förstod av ReS mäkta stolt över att ha blivit far och jag är glad för hans skull. Om han blir en bra pappa är en annan sak, då risken är stor att han är för snäll.

 

Själv är jag i vanlig ordning både trött och sliten. Huset ser ut som ett bombnedslag, med saker högt och lågt. Har en dammsugare på altanen, två inne i huset. Två bilar på gården och garaget halvfullt av en massa diverse saker. Saker som måste sorteras, då en del av dem inte kan stå kvar där utan att bli förstörda.

Tvättmedel kommer jag inte behöva köpa de närmaste fem åren eller så. Har över fem kilo tvättmedel och det brukar gå åt ett kilo om året. Möblerna som jag inte själv kan ha är inga problem att göra sig av med juridiskt, värre med bilen.

Försäljningen av lägenheten blev lite omständligare, men jag behövde bli av med den, då den annars skulle ha stått och kostat pengar. Antagligen kunde jag ha fått lite mer för den, men den vinsten skulle ha ätits upp av hyran.

 

Urnan med askan ska gravsättas om en dryg vecka. Det blir en liten ceremoni och har sagt till den av mammas väninnor som inte kunde vara med på begravningen att hon kan närvara om hon vill. Måste höra med några av de andra också antar jag.

Prästen ska vara med den här gången också.

 

Trots att jag nästan står till knäna i mammas alla saker är det som att jag fortfarande inte riktigt har fattat att hon är borta, att hon kommer inte tillbaka.

Känslomässigt har det inte varit så svårt att tömma lägenheten, men den var aldrig mitt barndomshem. Det är svårare ett sitta här och sortera i lådorna när man hittar gamla foton eller saker som är förknippade med mamma.

Soffgruppen har Röda Korset fått ta + en del annat. Kommer att köra dit fler grejer framöver.

 

Dags att torka tårarna och försöka fortsätta här.